Flickan i parken.
En betraktelse.
  The girl in the park.
A story.
     
En stor grön gräsmatta breder ut sig mellan träden i parken. Den avgränsas på ena sidan av en brant grässluttning. En gångväg löper längs med sluttningens övre kant. På ena sidan ligger en stor damm med sin blå vattenyta och på andra sidan ligger den stora gräsmattan. Ut ur grässluttningen sida skjuter en betongbalk ut. Den vilar på en betongpelare, men slutar i ett intet mitt i det gröna gräshavet. En flicka i vitt balanserar på den smala balken. Hennes ansiktsuttryck är lugnt, men koncentrerat. Det är inte klart vad hon kommer att göra när hon kommer till balkens slut. Hoppar hon eller vänder? Eller blir hon bara stående stilla?  

Men nu är hon ännu mer provocerande. Hon är inte bara en symbol för oskulden, hon har gjort motstånd också och sådant kan ju vara upprörande. En natt vräks hon omkull igen och slås sönder. Kjolen är sprucken. Hon är av i midjan och huvudet är borta. Hon tycks ha förlorat kampen om sin överlevnad. Men varsamma händer tar vara på det som återstår, kapar av den spruckna kjolen och sågar bort det trasiga partiet i midjan. Limmar ihop henne igen. Så återuppstår hon igen, nu som en grekisk kvinnotorso.

En ny sommar kommer och hon får äran att tillbringa den i kungens slottsträdgård. Hon står där hela sommaren och ser blommor slå ut och blomblad falla. Hon återhämtar sig i sin nya skepnad. Balken och balansgången är borta. Istället tillkommer den tunna runda midjeplattan, som blev bortsågad. Den får en bronskrok i mitten och hängs upp på väggen bakom henne. Det blir en krok att hänga upp livet på. Livet är förändrat, men fortsätter ändå.

Den vita flickan i betong har en hemlig tvillingsyster i brons. Nu grön som en gräsmatta, kliver hon ut på en ny balk av järn och fortsätter balansgången.

 
Balansgång. Betong 300 cm x 25 cm x 220 cm. Pildammsparken Malmö Slottsparken Sofiero
Så sänker sig sommarnatten omkring flickan. Hon blir än vitare i den svaga skymningen, än mer stilla och tycks nu sväva fritt i luften. Men hon är en provokation. Så är det, den vita oskulden är provocerande. Nästa morgon ligger hon i gräset, omkullvällt, men inte skadad. Varsamma händer sätter upp henne igen, limmar ihop, limmar fast. En vecka passerar och flickan i vitt blickar ut över det gröna havet dag som natt. Barnen balanserar på hennes balk. Vuxna använder balken som sittplats och sitter gärna alldeles intill henne. Flickan blir ett sällskap. Ingen är ju ensam på balken.
  back
   
   
     
Torso och En krok att hänga upp livet på. Galleri Konstepidemin